jag-simon.blogg.se

Jag har ju bloggat tidigare om att flytta hemifrån och leva självständigt. Nu känner jag för att fortsätta berätta om mitt liv - ett gott liv med stöd av personlig assistans! Välkomna mina gamla och nya vänner!

TANKAR I HUVUDET

Publicerad 2023-03-11 13:21:40 i Personligt,

Jag har ju berättat om att jag blir väldigt orolig när nån assistent blir sjuk och att jag kan bli (förmodar jag) rätt så tjatig då. Frågar  om assistenten är sjuk nu, länge, i morgon, sedan… jag blir lite misstänksam när nån nyser, hostar eller  ojar sig, tar sig för ryggen eller skallen och tolkar det som tecken på att de ska bli sjuka. Ibland snackar mina assistenter med varann och tänker inte på att jag hör som en nattfjäril, och det kan ju tänkas att ordet sjuk eller sluta får  igång min tankeverksamhet! Himla jobbigt, faktiskt.

När nån är sjuk blir det ändringar i schemat och det har jag i min skalle. Det var en lite jobbig tid förra året då schemat ändrades ganska omfattande. Men nu sitter det nya!

Jag har helt enkelt inte samma kontroll över min tillvaro när schemat ändras. Det blir ju på ett sätt som inte jag har bett om, utan som "situationen" orsakar. Enklast är när mamma hoppar in som vikarie, För när nån av de andra jobbar extra kan det betyda att de kanske inte kommer på sina övriga planerade dagar - det blir alltså ännu mer rörigt för mig!

För en vecka sedan sa mamma att HON NU INTE ska jobba som assistent om nån blir sjuk, inte på ett bra tag. Oj, hoppsan, kommer hon vara sjuk nu då? Nä, hon skulle operera sig i benet. Då tänkte jag på att en assistent förra året var borta flera månader, tre tror jag, för han hade skadat  benet. Han kom tillbaka, så då gör nog hon det också 😅.

Men. Lite oroande känns detta ändå. Hon tog bort sina lakan och handduken och det känns som att hon ska SLUTA vara assistent!?

Och häromdagen kunde vi inte facetajma som vi brukar, det fick bli sms i stället. Hon berättade att hon skulle sova på sjukhus och delade rum med tre andra som hördes rätt mycket (Gud, så vidrigt! Jag skulle bli tokig).

(null)

Men dagen efter hördes vi av igen och jag såg att hon var hemma igen. Då blev jag jättglad och  klappade händerna! 

(null)

Och på väg hem från jobbet var jag väldigt uppåt! Hon såg verkligen inte ett dugg sjuk ut men visade ett par kryckor så jag fattar ju att hon inte kan jobba med dom
Morsan säger att mina assistenter får hjälpas åt att lösa bemanningsproblem nu, och det får jag hoppas går bra! Jag har ju inga kända luckor i schemat, och en ny pigg assistent som jobbar på bra. Så vi håller tummarna för att vi alla får vara friska framöver!!




Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela