ÄNTLIGEN! (och nu blir det ett långt inlägg)
Ett nytt inlägg! What!!! 😳 .. tänker ni nu..
Har inte den där Simon lagt av att blogga?
Mmmm…
Hade jag tappat gnistan? Jo, lite så kan det bli ibland. Man har svårt att hinna med allt man vill göra. Och när man som jag - behöver assistans med allt - vill det till att just den hjälpande handen har gnista så det räcker. Och
ärligt talat är det väl där det varit helt nersläckt…. 🙄
Men nu är jag på banan (ingen vet hur länge dock!). Kanske en lite resumé (heter det så?) kan vara på sin plats?
I senaste inlägget provade jag bilar… tills morsan fick ryggskott av alla i- och ur lyft. Då gick visst luften helt ur båda gamlingarna (läs föräldrarna).
Tror vi hann kolla ett femtontal bilar, det innebar alltså minst 30 förflyttningar av mig (måste säga att det ibland var med livet som insats 😱).
Jag hade lätt kunnat förorda åtminstone fem lite fräsiga kärror!! Men morsan påpekade att det var viktigt med lastutrymme, och instegsutrymme (vad är det??) och pris (!!va?!!). Jag tyckte de var lite petiga!
Idag fick jag helt överraskande besked om att de slagit till på en Mitsubishi Outlander, som har bra "höjd i insteget", hyfsat lastutrymme (dvs rullstoll får plats) och var "prisvärd"
Nå , än har jag inte fått testa den så vi får se! Men färgen är fin i alla fall! Och det blir skönt att slippa Rosthögen. (Mammas favvobil 🥴)
Ja, men annars då? Assistansen? Jo, det är äntligen en ny arbetsledare för min assistans! Wow! Han gillar musik, precis som jag 🔥för!
Han är "inte fullfjädrad än (eh, ska han bli en 🦉) men det tar sig" säger morsan, som försöker "avveckla" sig själv, säger hon. Ja, hon är ju rätt åldrig, och - måste jag säga - inte alltid mitt förstahandsval
då det gäller assistenter. Ja, ni fattar.. komma till Fryshusets disco med en vithårig gumma bakom rullstolen! Pinsamt!
(Snart kommer hon gå med rollator och hur ska hon då kunna ratta min rullstol? Vi blir som ett tåg!) Nä, bättre att vi chillar hemma och fikar ihop, det gillar jag.
Jag har bra assistenter! Gillar dem alla, de har olika förmågor och kvalitéer och i slutänden blir det ett bra hopkok! Tyvärr har jag just tappat en assistent jag gillar - utan att fatta varför. Assistenten bara försvann, det känns mysko.
Blev hen trött på att jobba med mig?
Ja, det blev ju lite jobbigt. Framför allt var jag väldigt orolig att något hänt assistenten! Och det är förbannat (ursäkta kraftordet) svårt att hitta en ny assistent! Inte bara för mig, utan för alla assistansanvändare! Varför blev det
så?
Så få söker jobb som personlig assistent!
Så få fattar att det faktiskt är ett skitbra jobb!
Så få fattar att kampanjen #rimligavillkor INTE betyder att man ska undvika att söka detta "underbetalda jobb" - utan TVÄRTOM!
För det viktiga just nu - för att påverka makthavarna - är ju att belysa att Personlig assistent är ett viktigt och oumbärligt jobb! Ett jobb som är positivt, samhällsbärande och ur människorättsperspektiv absolut prioriterat att lyfta
lönemässigt.
Ni minns väl Magnus Andéns ord: "När som helst, kan vem som helst, bli en av oss!"…Statsministern. Finansministern. Kungen. Du. Dina anhöriga. Ja ni fattar..
Och ju fler som jobbar som assistenter, ju fler röster blir det för en förbättring av både arbetsvillkor och lön!
Om jag bara kunde så skulle jag gärna jobba som personlig assistent! Absolut, jag är ju väldigt inkännande, har erfarenhet, är lösningsorienterad, har fantasi och är bra på att ta hand om hem & hushåll. Men rullstolen är i vägen, ja - och sen
har ju folk överlag svårt att fatta vad jag säger eftersom jag inte talar med ord…
Får fundera ut nåt annat jag kan jobba med.
