ÄNTLIGEN EN PROVTUR!

Jamen det här gick ju bra! Farsan kunde köra fast han varken vred om nyckel eller fick hålla sig i en spak! Mjukt och tyst gled vi fram. Morsan hojtade i baksätet (hon är van att sitta fram, eller helst köra själv "så det blir på bästa sätt").
Det är bara ett litet problem med den nya fina bilen… det är svårt att sätta in mig, sätet sitter lite långt in, och om morsan skulle försöka skulle hon droppa mig i dörrhålet. Därför får skrothögen höra till familjen ännu en tid, tills de har löst
problemet med nån form av anpassning.