jag-simon.blogg.se

Beror på dåliga tider. Det är ju inte kul att skriva om. Fast om man orkar kan det vara bra, för då känner andra som befinner sig i dåliga tider inte lika ensamma om att vara i det!

Min assistans har "gått på kryckor" ett tag. Jag har under mina försök att rekrytera rätt person råkat ut för en del märkliga händelser. Jag har insett att några lurades, på riktigt. Några saknade självinsikt. Några hade världens otur vilket spillt över på mig då de av olika oförutsägbara skäl inte kunnat fortsätta sin anställning. Ja jösses vad jag har misströstat, och som en följd av det haft ett rätt jobbigt humör. Vaknat misstänksam och arg, fått huvudvärk "from hell" med mera. 

Livet är inte bara en dans på rosor.. en himla massa taggar råkar man gå på mot framtiden.

Nu har jag ju ändå också lite tur… tur att min arbetsledare är en riktig friskus och trots en hel hop barn, en fru, en häst, flera katter och nu en hundvalp (alltså många som kan bli sjuka och behöva honom lika mycket som jag) - så jobbar han mer än nånsin. Och min sega morsa har en överväxel och jobbar (lite för) mycket för att vara en pensionsperson sedan åratal tillbaka.

Nu har jag i alla fall en kille som precis börjat på intro, honom hoppas vi på som "timmis"!  Men ännu saknar jag min ryggopererade assistent, hoppas han rehabbar sig tillbaka! Och en schemarad utöver hans är tom. 😬

Jag hoppas "den rätte" dyker upp snart! Nån toppen person som vill ha ett jobb för framtiden med mig!

Nyligen träffade jag på en gammal favorit, Pelle! Den som haft längst anställningstid av mina assistenter! Man kan säga att han vuxit upp med mig ☺️