INTE VACKER MEN VIKTIG
Härligt! Min tand är på plats igen! Den är egentligen rätt ful, lite för liten och lite grå, helt olik de andra. Min oäkting! Men lika betydelsefull som alla de andra, och utan den har jag känt att något saknats.
Jag AVSKYR verkligen att bli sövd. Det spelar ingen roll hur pedagogiskt hela upplägget är, eller att jag är förberedd och "med på noterna". När stunden är inne gör jag våldsamt motstånd!
Mina tårar skvätter åt alla håll, det blir pölar som "narkosspecialisten" halkar i så kanylen hamnar snett och de får ta en till och tränga in i min obedövade handrygg (eftersom jag ilsket rivit bort det förhatliga Emlaplåstret redan hemma
i hallen..). Nä, den nålen vete sjutton var den hamnade, heller! Den tredje då? Jo, den satt!! Så in med sovandet i blodådran och ZZZzzzzååå slocknar jag. I rullstolen. Undrar hur det går till sedan?
Vaknar en timme senare i en bädd i ett annat rum. Med min fula men kära tand på plats! Lite trist ett tag, men sedan:
