jag-simon.blogg.se

Jag har ju bloggat tidigare om att flytta hemifrån och leva självständigt. Nu känner jag för att fortsätta berätta om mitt liv - ett gott liv med stöd av personlig assistans! Välkomna mina gamla och nya vänner!

INTROTID, PÅ TIDEN....

Publicerad 2018-04-26 07:31:12 i Personligt,

Jag ger intro
(null)

Efter att ha letat ett bra tag är de nu äntligen en ny assistent på ingång. Intron har börjat och jag inser att det är en hel del jag har ansvar för att lära ut. Oj, svårt att komma ihåg att påpeka allt sånt som är SJÄLVKLART för mig, men inte för en okänd. Det kan ju vara i andras ögon småsaker men superviktigt för mig! Alltså, vid 28 års ålder vet man ju rätt väl hur man vill ha det med det mesta... då är det skitirriterande när någon gör så det inte blir som man vill ha det! 

Men det går ju inte att ha listor på PRECIS allt, utan en hel del får "klumpas ihop" under intron. Nu är det ju en man som är äldre än jag och som kan "rodda" ett hem, och har erfarenhet av vad som faktiskt ingår i ett liv, i en vardag...men det medför ju vissa risker, för vi har säkert helt olika uppfattning om vad som är "bästa sätt" eller "det rätta". 

Min mamma har hjälpt mig att ge den första intron, och hon är ju lite klantig måste jag säga! Jag brukar ju ta min medicin senast kl 20 på kvällen, men tror ni hon kom ihåg det? Nänä, så då fick ju hon förklara hur det borde ha gått till. Nu var jag ju samarbetsvillig och gick med på att ta den senare. Men så är det inte alltid, minsann! Jag vill ha ordning och reda! Och jag gillar inte när det "bara händer" saker hos mig, runt mig. Jag vill tillfrågas och informeras, det är superviktigt för mig. Och även fast alla mina assistenter vet det och är bra på att jobba så, så glömmer eller förhastar sig någon ibland. Då är jag inte alltid nådig. Det är då de har nytta av att ha lärt sig ett lågaffektivt bemötande.
Igår när jag skulle åka buss, stod bussen snett så jag kunde inte komma in. Min ass bad (snällt) chauffören köra fram litegrann och räta upp bussen. Då skrek han något och slog igen framdörrarna just när en person klev ombord. Och körde fram flera meter. Folk blev arga på min ass som de trodde sagt något som fick bussen att åka iväg. Hela långa kön verkade tycka att jag inte skulle åka buss. De skulle ha behövt lärt sig lågaffektivt bemötande. Min ass lugnade ner mig, som förstås blev väldigt HÖGaffektiv. Log mot alla och tackade rart för allas tålamod och förståelse och sa att vi tack vare det  snart skulle rulla iväg. Så det blev en trevlig resa,

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Simon J

Jag är en ung man, född med flera stora funktionsnedsättningar, som har personlig assistans till hjälp med allt i mitt liv. Personlig assistans är min förutsättning till goda levnadsvillkor! Jag bidrar på mitt sätt för att värna om LSS och Lass, genom att vara en aktiv medlem i Föreningen JAG! http://www.jag.se/om-jag

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela