INTROTID, PÅ TIDEN....
Jag ger intro
Men det går ju inte att ha listor på PRECIS allt, utan en hel del får "klumpas ihop" under intron. Nu är det ju en man som är äldre än jag och som kan "rodda" ett hem, och har erfarenhet av vad som faktiskt ingår i ett liv, i
en vardag...men det medför ju vissa risker, för vi har säkert helt olika uppfattning om vad som är "bästa sätt" eller "det rätta".
Min mamma har hjälpt mig att ge den första intron, och hon är ju lite klantig måste jag säga! Jag brukar ju ta min medicin senast kl 20 på kvällen, men tror ni hon kom ihåg det? Nänä, så då fick ju hon förklara hur det borde ha gått till.
Nu var jag ju samarbetsvillig och gick med på att ta den senare. Men så är det inte alltid, minsann! Jag vill ha ordning och reda! Och jag gillar inte när det "bara händer" saker hos mig, runt mig. Jag vill tillfrågas och informeras, det
är superviktigt för mig. Och även fast alla mina assistenter vet det och är bra på att jobba så, så glömmer eller förhastar sig någon ibland. Då är jag inte alltid nådig. Det är då de har nytta av att ha lärt sig ett lågaffektivt bemötande.
Igår när jag skulle åka buss, stod bussen snett så jag kunde inte komma in. Min ass bad (snällt) chauffören köra fram litegrann och räta upp bussen. Då skrek han något och slog igen framdörrarna just när en person klev ombord. Och körde fram flera meter.
Folk blev arga på min ass som de trodde sagt något som fick bussen att åka iväg. Hela långa kön verkade tycka att jag inte skulle åka buss. De skulle ha behövt lärt sig lågaffektivt bemötande. Min ass lugnade ner mig, som förstås blev väldigt HÖGaffektiv.
Log mot alla och tackade rart för allas tålamod och förståelse och sa att vi tack vare det snart skulle rulla iväg. Så det blev en trevlig resa,
